Läste en förlossningberättelse i min barndomskompis blogg och då kom jag på att jag inte skrivit någon sen Noel föddes. Så jag tänkte göra det nu!

 

Kl. 01.00: känner jag första värken. Den var något diffus så jag var lite osäker på om det kunde vara en värk eller inte. Pierre sov och jag ville inte väcka honom. Jag laddade snabbt hem en värktimer och började klocka mina värkar. De kom med ca. 4-5 minuters mellanrum. Efter att jag klockat dom i ca. 1 timme så väcker jag Pierre och berättar att det förmodligen är något på G. Vi beslutar att ringa hit mamma så att hon kan passa Nova utifall vi var tvugna att åka in under natten.

 

Kl. 02.00: Kommer mamma hem till oss och vi sitter i köket och pratar en stund. Jag har regelbundna värkar och jag känner mig lite nervös. Med Nova så gick vattnet som en propp och 10 timmar senare var hon född, så det gick ganska fort. Jag tar beslutet att ringa in till förlossningen och de säger att vi kan komma in och kolla läget och är det inget på G så kunde vi få åka hem igen.

 

Kl. 03.05: Kommer vi in till förlossningen och där får vi komma in i ett undersökningsrum och de mäter hur ofta värkarna kommer. Jag hade 3 st värkar på 10 minuter och var öppen 4 cm, så de beslutar att lägga in oss.

Jag hade lite huvudvärk och var trött så jag fick alvedon och sen la vi oss för att sova en stund. Jag vaknar emellanåt av sammandragningar men lyckas sova till 06.00. De kommer in en barnmorska och mäter hjärtljuden på Noel och konstaterar att de slåt fint, ca 145 slag/minut.

 

Kl. 07.00: Kommer en ny barnmorska in och vi pratar en stund. Mina värkar hade stannat av lite, så vi beslutar att jag skulle upp och gå för att kanske få igång dem igen.

 

Så under hela förmiddagen och lunch så är vi uppe och går, går ner och äter lunch osv. Allt för att få igång värkarna. Jag hade inge ont alls under den här tiden och jag ville absolut inte åka hem utan jag ville ha barn nu. Tror att jag sa under hela förmiddagen att de skulle ta hål på hinnorna för då skulle det gå undan, men de ville avvakta tills nästa arbetslag skulle komma.

 

Kl. 14.33: Kommer det nya teamet och de känner hur öppen jag är och jag ligger på runt 5 cm då. Då beslutar de att de skulle ta hål på hinnorna.

 

Kl. 14.41: De tar hål på hinnorna och allt ser bra ut. Samtidigt sätter de på en CTG mätare på Noels huvud för att lättare kunna hålla koll på hur han mår.

 

Kl. 15.50: Så får jag värkstimulerande dropp, och då sätter värkarna igång tätare och de blir mer smärtsamma.

 

Runt kl 17 börjar de kännas ordentlig och jag får lustgas. Med Nova tog jag ingen smärtlindring förutom lustgas och jag ville prova med det igen.

 

Kl. 17.25: Så är smärtan så olidlig att jag bönar och ber om epidural. Det gjorde så fruktansvärt ont och lustgasen hjälpte mig ingenting. Barnmorskan säger att narkosläkaren skulle komma om ca. 10-15 minuter och då tänkte jag att jag aldrig kommer klara mig så länge. Efter en stund säger hon att "Nu har det gått 5 minuter!" Då brast det för mig. Jag hade värkar oavbrutet och hade så jäkla ont och det hade bara gått 5 minuter. Hur skulle jag stå ut i 10 minuter till?!?! Barnmorskan säger att hon måste lämna oss en stund och frågar om det går bra. Jag svara att det är okej. Jag ligger då på sidan och håller om Pierre och försöker samla mig för att orka ett tag till innan EDA:n kommer. Efter en stund så känner jag att jag måste krysta. Säger till Pierre att nu kommer bebisen och han svarar "Nej då, andas nu bara, snart får du smärtlindring." Jag säger igen att nu kommer verkligen bebisen och jag krystar än en gång. Då kommer ett gäng på 3 barnmorskor inspringandes. De hade hört mig, hur jag krystade. Så säger en utav dom, "Oj, här var det ett huvud..!".

 

Kl. 17.40: Efter två krystvärkar så kommer äntligen Noel! En frisk och pigg liten pojke. Han skriker och är alldeles varm. Jag får upp honom på mitt bröst och all smärta försvann. När jag såg honom så kände jag en så stark kärlek och jag kunde inte slita min blick ifrån honom. Både jag och Pierre satt och grät och höll om varandra. En fantastisk känsla! Helt underbart! Och jag hann inte ens få epiduralen.. !